Dom där benen

Dom fick sig visst en duvning igår ändå. Jag har rätt ont i dom idag, eller ont o ont, egentligen är dom väl bara jävligt trötta, men 14 åk och 4100 fallhöjdsmeter sätter väl sina spår tänker jag.

Imorgon är det RPM-premiär på Fristilen och och jag har teflon i huvet, koreografin vill bara inte sätta sig. Det kommer säkert att gå bra men det alltid likadant. Även när jag gör mina egna pass. Det fastnar bara inte förrän jag sitter där i skarpt läge. Jag finns säkert nån kemisk förklaring till det, att hjärnan producerar nåt kul hormon och skärper till sig när den verkligen MÅSTE typ.

Det får helt enkelt bli en genomkörning i kväll igen.
Kämpa hjärnan!